Att något såhär litet och nästintill obefintligt kan bli....

Såhär i slut ändan.. Och sen till...

Ett så underbart litet liv som detta.. Och sen utvecklas och bli..

Såhär stor, med egen vilja...

Och slutligen såhär stor! Det är otroligt!!

4 år har det tagit.. 4 år av blod, svett och tårar. Men ännu mer glädje, kärlek, tillit, lycka, förväntningar och underbara stunder med fantastiska minnen! Detta lilla barnet är något jag aldrig kunde föreställa mig att jag kunde tillföra denna världen! Hon är den färgstarkaste och vackraste i hela den gråa massan.. Min prinsessa!

Jag kommer aldrig glömma den sommaren, när jag bodde hos Caoo i Skogsby på Öland, och hon tvingar mig att ta min moppe ner till Apoteket i Färjestaden för att köpa ett graviditetstest. Sen åter hem till Skogsby och vänta på att Caoo skulle sluta jobba. Göra testet.. Åka ner till Färjestaden igen med Camilla och hyra Strandvaskaren, och sen hem med ett hårt slående hjärta i bröstet. Endast 16 år gammal. Öppnar badrumsskåpet och ser de två linjerna.. De två rosa linjerna! Slängde testet i soptunnan och går ut och sätter mig i soffan och börjar titta på filmen. Kommer ihåg hela filmen än i dag, och kommer också ihåg vad jag tänkte på. Gud vilken känsla. Det som flög runt mest var "hur fan ska jag berätta detta för mamma?!?!", men det löste sig genom lite ilska. ;)

Och här är hon nu. Hon som får min värld att snurra i takt, som får mitt hjärta att slå ännu en dag, som får mig att vakna varje dag med ett leende när jag ser hennes underbara ansikte. Hon är min.. Min prinsessa!


Kommer heller aldrig glömma kvällen innan det planerade kejsarsnittet. Sitter i Skogsby och spelar BingoLotto med Chrille. Som vi gjorde istortsett varje söndag. Veckorna gick i samma takt som min mage växte. Mamma ringer och säger att hon ska komma och hämta mig. Så börjar plocka ihop mina grejer och Chrille tittar undrande på mig och frågar vad jag håller på med. Jag svarar "Jag ska hem." "Va? Varför de? Dyu brukar ju inte sticka förrän runt 11?!" "Ja, jag vet.. Men jag ska vara på sjukhuset vid halv 7 i morgon på morgonen.. För då blir jag mamma!" De orden kommer alltid finnas i mitt huvud. Vilka minnen man har. Och vilka minnen man kommer få! Jag ångrar inte en dag att jag blev mamma när jag var strax över 17 år. Det är Cornelia som har fått mig att överleva!