Är det bara jag eller är det så att alla småbarns föräldrar har ett rosa litet strump-monster hemma? Av någon mycket lustig anledning så hittar jag ALLTID bara en make och aldrig en maka till strumporna här hemma. Och alltid är de Cornelias strumpor som det saknas en strumpa av två. Har vi något litet monster som äter upp strumpor här hemma? Jo, säkert är det så. Vi kan ju inte fiffla bort en strumpa eller två? Nej nej, jag är ju den mest organiserade människan i denna galaxen.. inte...
Men även om jag stor städar vårat hem, så fattas det alltid strumpor. Konstigt..

Nog pratat om strumpor och mina rutiner.

Är det bara i våran lilla håla som det är så varmt att man helst inte går utanför dörren? Igår var vi inte ute en sekund. Jag mår verkligen galet dåligt av denna värmen. Det kan kanske vara en kombination av mina mediciner och en upptrappning av dem också, men jag klarar verkligen inte av denna värmen.
En utav mina bieffekter på medicinen är att jag har kommit in i någon städ-mani-nojja också. Jag städar och plockar en massa massa massa hela tiden! Så fort jag hittar en fläck så MÅSTE den bort. Detta borde ju min mamma läsa... Annars brukar jag vara den som väntar in i det sista, och damm-råttorna har muterat sig och blivit damm-drakar istället. Men nu jäklar! Nu flyger dammsugaren fram över våra golv och slurkar i sig hårbollar efter katterna och diverse små kraffs som Cornelia har lyckats slabba ner. På tal om det, så måste jag köpa nya dammsugar-påsar.. Hmm....