Jag kan inte låta bli att tänka på hur mitt liv hade kunnat sett ut om jag inte hade träffat min underbara man. Vad hade jag gjort? Hade jag fortfarande suttit fast i Nybro? Hur hade Cornelia varit? Hade jag haft samma smygfalska vänner som då? Ja, antagligen. Och det är verkligen tragiskt. Jag har Niclas att tacka för så galet mycket! Och för varje dag som gå, slår mitt hjärta bara mer för honom. Han visade mig att livet faktiskt har mycket mer att erbjuda än att sitta fast på ett och samma ställe och älta. Jag har nu 3 otroliga jobb som är galet roliga, inspirerande och givande. Hade jag bott kvar i Nybro hade jag antagligen fortfarande varit samma gamla tjuriga jag som bara gick och väntade på att något hemskt skulle hända.

Trots att Malmö i vissa medier kallas för gangster-staden, så märker jag faktiskt inte av det alls, och jag klassificerar min nya hemstad som underbar! Här finns allt jag bara kunnat drömma om. Vart man än går möter man leenden och öppna sociala människor. Och det gör så förbannat mycket! Det är inte samma dömande blickar och smyg-falska leenden. Här har jag aldrig mött någon som är otrevlig. (förutom de där b-kändisarna som var på invigningen av Vapiano.. Men de var ju trots allt b-kändisar) Till och med människor jag annars kanske inte hade gett en tanke eller ens lagt märke till, är hur trevliga som helst!

Nog skrivet om det.
Idag när jag satt i kungsparken och väntade på min fantastiska man, så kunde jag inte låta bli att fundera på hur jävla bra jag har det! Och det är tackvare min älskade man. Jag satt där på en trappa ner mot en flotte, precis vid slottsträdgården och bara njöt av livet. Jag drog in dofterna av vår, jag hörde hur kanalen kluckade mot flotten, kände solens värme och såg allt vackert som fanns runt omkring mig. Jag njöt till fullo och tänkte på hur jag någonsin ska kunna ge tillbaka allt till Niclas som han har gett mig. All kärlek, omsorg, glädje, fantastiska minnen och alla skratt. Jag kommer aldrig kunna ge tillbaka allt som han ger mig! Det går inte att beskriva med ord hur mycket han gör för mig genom att egentligen bara finnas vid min sida, och ge mig vetskapen om att han älskar mig. Och för första gången i mitt liv, kan jag faktiskt medge att jag ÄLSKAR någon på det sättet man gör i ett förhållande, och verkligen, från djupet av mitt hjärta, mena det till fullo.