När jag och Cornelia var på Myrorna för ett tag sedan hittade hon en påse med dockhus möbler. Alla var väl kanske inte jätte vackra och speciellt hela, men för 10;- var det en bra investering. Tycker jag nu i alla fall. Skåpet här över och en massa annat har nu fått övergå till vitt. Mycket fräschare!


Efter att ha målat påbörjade jag en ny grej i dockhuset. Av ren tur hittade jag en massa mosaik-plattor i höstas för 9:- (istället för 210:-) och Niclas funderade då på vad jag skulle ha dem till. Och det hade jag själv ingen aning om då. Men nu kommer de mer än väl till pass. Så har suttit och delat en hel hög med mosaik i svart och vitt.

Och sen lades de på golvet i det blivande köket. Jag är helt galen i schack-rutigt och Niclas tyckte också att det blev grymt snyggt! Så vi har beslutat att golvet i köket som vi kommer ha någon gång när vi köper hus, kommer se ut precis som detta. Det tog en jäkla tid att lägga dit det, men resultatet blev fantastiskt!!

Jag ska baka en tårta inför lördag när Neo ska ha kalas. Och för den får jag lite pengar, så jag har varit och inhandlat något som jag har velat ha så grymt länge!! En Dremel! Och den är helt fantastisk! Så här ska fixas, slipas och grejas. Och allting kommer gå så mycket lättare när man slipper sitta och fila saker för hand! Tack min älskade make för att jag fick tillåtelse att köpa den!

Väl hemma tittade jag lite noggrannare på min gåva. På baksidan står det "december 1952". Huset är alltså 60 år gammalt! Helt galet! Tänk hur mycket glädje det sitter i detta huset, och hur många barn som har roats av det. Och nu ska både jag och Cornelia roas av det.
Som du ser på bilden så är det som en låda längst ner, och gissa vad. I lådan låg det MER skatter än bara skåpet i sig.



ÅÅÅÅÅH vilken lycka!! Jag sitter fortfarande och är helt euforisk! Allting är så galet fint!! Och ja... Jag vet att jag egentligen inte borde, men huset i sig kommer att renoveras upp. Men inte så mycket att man inte ser lite av patinan.

I påsen längst upp till vänster hittade jag ytterligare en massa roliga grejer!





Små små tallrikar och bestik i tenn och stekpannan är ju bara fantastisk! Den är också gjord i någon form av metall, för den väger hur mycket som helst!
Nu har dessutom Cornelia och Niclas kommit hem efter en hel dag med jobb och dagis. Cornelia blev minst lika lycklig som jag! Så nu börjar åter igen sökandet efter inspiration från fantastiska miniatyr-makare runt om i världen <3

Ölandsbron

Fågelöarna i Kalmarsund

På vägen mot norr, så stannade vi till i Färjestaden och Arontorp. det var lite utav en nostalgi resa när vi stannade till i hamnen i Färjestaden enbart för att jag skulle kunna ta lite bilder. I Arontorp på vägen hämtade vi kroppkakor som skulle med upp till min farmor, som helgen till ära hade mina gudföräldrar från Göteborg på plats.

Färjestadens hamn

Färjestadens hamn och Ölandsbron

Här hängde man mycket som tonåring. Umgicks med vänner, badade och bara levde livet. Även detta är Färjestadens hamn.

Färjan som fraktade över folk och bilar till fastlandet innan Ölandsbron byggdes.

Väl uppe på norra Öland, så ville jag visa och berätta allt för Niclas. Vad vi gjorde på olika ställen, vad som fanns på olika platser en gång i tiden och minnen som förknippas med dem. Även nu när jag tittar på bilderna, så blir jag lite små lycklig och tänker tillbaka på allt skoj som faktiskt hände här.








I husen ovan lektes det, lagades mat och alla husen är fulla med minnen och kärlek från barndomen. Farmor berättade att hon fortfarande kan skratta åt minnet av att jag och min syster satt på utedasset och sjöng i kör. Bara en sån grej får en att längta tillbaka. Nu har själva bostadshuset moderniserats och utedasset används inte längre. Och även hönshuset bakom friggeboden är borttaget sedan länge. Men jag minns fortfarande hur man hämtade ägg till frukosten där ute och hur man gosade med de ulliga kycklingarna som fanns varje sommar. Mamma har en bild från när jag är i Cornelias ålder och jag cyklade ner till hönsgården för att sedan lägga äggen i klänningen och cykla tillbaka till huset. Ett minne som får en både att rodna och skratta om vart annat.


När kroppkakorna var uppätna och efter glass till efterrätt så blev den allt för rena luften för mycket för min lilla pappa som somnade på långsoffan i vardagsrummet. Även den bäste kan bli trött efter ett gäng kroppkakor och den ljuva havsluften. Så både jag och min gudfar Pelle passade på att ta bilder på min stackars fader medan han låg i skönhetsömn.

Efter efterrätten var intagen så ville jag visa Niclas stranden där man kastade macka, solade och badade. Cornelia älskar denna platsen minst lika mycket som jag. Och vi fick ett par vackra stenar med oss hem till Skåne.
När vi kom tillbaka gav jag mig på att hjälpa till att hugga ved. För första gången i mitt liv mer eller mindre. Och tro det eller ej, så fick jag itu ett gäng.

Nu när man är hemma igen och man längtar tillbaka, ligger drömmen om ett eget ställe på Öland och pyr. Jag struntar i hur stället ser ut, så länge det finns en stabil stomme och en liten trädgård för lek, växter och sol. Det får gärna se ut precis hur som helst, så att våran familj kan sätta en egen prägel på stället och renovera upp det precis som vi vill ha det. Så fram över kommer det nog bli en hel del kikande på blocket, och så länge det finns ström där så går det helt klart att leva. Det skulle det garanterat göra utan det också, men man vill ju inte gå tillbaka till stenåldern direkt, så ett ställe med stabil stomme, el och vatten är en dröm för mig just nu!

I februari slog de upp portarna till butiken och de har redan en trogen kundkrets. Simon och Carl-Johan här ovan, drömmer om att få öppna ytterligare butiker runt om i världen. Deras planer är att inom 3 år kunna öppna en butik i Paris, och sen vidare mot New York, Tokyo och resten av världen.
Jag kommer träffa bröderna igen i morgon när jag ska betala en utav de mest fantastiska jackorna jag någonsin sett och provat. Så jag får lägga upp en bild på den i morgon. ^^,