Ölandsbron

Fågelöarna i Kalmarsund

På vägen mot norr, så stannade vi till i Färjestaden och Arontorp. det var lite utav en nostalgi resa när vi stannade till i hamnen i Färjestaden enbart för att jag skulle kunna ta lite bilder. I Arontorp på vägen hämtade vi kroppkakor som skulle med upp till min farmor, som helgen till ära hade mina gudföräldrar från Göteborg på plats.

Färjestadens hamn

Färjestadens hamn och Ölandsbron

Här hängde man mycket som tonåring. Umgicks med vänner, badade och bara levde livet. Även detta är Färjestadens hamn.

Färjan som fraktade över folk och bilar till fastlandet innan Ölandsbron byggdes.

Väl uppe på norra Öland, så ville jag visa och berätta allt för Niclas. Vad vi gjorde på olika ställen, vad som fanns på olika platser en gång i tiden och minnen som förknippas med dem. Även nu när jag tittar på bilderna, så blir jag lite små lycklig och tänker tillbaka på allt skoj som faktiskt hände här.








I husen ovan lektes det, lagades mat och alla husen är fulla med minnen och kärlek från barndomen. Farmor berättade att hon fortfarande kan skratta åt minnet av att jag och min syster satt på utedasset och sjöng i kör. Bara en sån grej får en att längta tillbaka. Nu har själva bostadshuset moderniserats och utedasset används inte längre. Och även hönshuset bakom friggeboden är borttaget sedan länge. Men jag minns fortfarande hur man hämtade ägg till frukosten där ute och hur man gosade med de ulliga kycklingarna som fanns varje sommar. Mamma har en bild från när jag är i Cornelias ålder och jag cyklade ner till hönsgården för att sedan lägga äggen i klänningen och cykla tillbaka till huset. Ett minne som får en både att rodna och skratta om vart annat.


När kroppkakorna var uppätna och efter glass till efterrätt så blev den allt för rena luften för mycket för min lilla pappa som somnade på långsoffan i vardagsrummet. Även den bäste kan bli trött efter ett gäng kroppkakor och den ljuva havsluften. Så både jag och min gudfar Pelle passade på att ta bilder på min stackars fader medan han låg i skönhetsömn.

Efter efterrätten var intagen så ville jag visa Niclas stranden där man kastade macka, solade och badade. Cornelia älskar denna platsen minst lika mycket som jag. Och vi fick ett par vackra stenar med oss hem till Skåne.
När vi kom tillbaka gav jag mig på att hjälpa till att hugga ved. För första gången i mitt liv mer eller mindre. Och tro det eller ej, så fick jag itu ett gäng.

Nu när man är hemma igen och man längtar tillbaka, ligger drömmen om ett eget ställe på Öland och pyr. Jag struntar i hur stället ser ut, så länge det finns en stabil stomme och en liten trädgård för lek, växter och sol. Det får gärna se ut precis hur som helst, så att våran familj kan sätta en egen prägel på stället och renovera upp det precis som vi vill ha det. Så fram över kommer det nog bli en hel del kikande på blocket, och så länge det finns ström där så går det helt klart att leva. Det skulle det garanterat göra utan det också, men man vill ju inte gå tillbaka till stenåldern direkt, så ett ställe med stabil stomme, el och vatten är en dröm för mig just nu!