Jag fick det fruktansvärda budskapet på Facebook, att två av mina  vänner från gymnasietiden, förlorade sin 4 månader gamla tös, Enya..

Mina vänner la upp bilder på fb under hela graviditeten,  jag kände den längtan som de hade,  lyckliga,  nyfikna och otroligt förväntansfulla. Jag träffade ingen av dem under graviditeten,  och inte heller efter att Enya var född. Men det kändes ändå som att man var med...

Jag kan inte få in i mitt huvud hur de mår nu.. Att se sitt älskade barns leksaker, säng,  kläder och doften av henne på hennes kudde, måste vara något av det hemskaste ett par föräldrar kan behöva gå igenom. Man sla inte behöva begrava sitt barn.

Tankarna har varit hos dem sedan tragedin blev ett faktum.. Hur kan världen bara så orättvis?! Detta paret är fantastiska människor,  och de ska behöva gå igenom detta.. Samtidigt finns det barn som föräldrarna inte förtjänar..

Luctor et emergo ♡